Före den digitala tekniken var det analog film som användes när man fotograferade. Ni som växt upp med digitalkameror vet kanske inte ens vad film är men jag ska försöka förklara. Det fanns olika format beroende på typ av kamera men här kommer jag skriva om 35 mm småbildsfilm. Denna användes till de flesta systemkameror och det fanns tre sorter. Negativ svartvit film, negativ färgfilm samt positiv färgfilm. En filmrulle räckte till 36 exponeringar och fanns i olika känslighet. I en digitalkamera kan man ändra känsligheten (ISO) precis hur som helst. På varenda exponering kan man ha olika känslighet men på film så var det en känslghet som gällde. Man fick bestämma sig för vilken typ av film man skulle använda och sedan ta 36 bilder med denna. På bilden syns en 35 mm negativ färgfilmrulle av märket Fujicolor. Man öppnade bakstycket på kameran och laddade filmen. När man exponerat klart vevades filmen tillbaka i kassetten och skickades in till ett lab för framkallning om man nu inte framkallade själv. Efter framkallning gjordes papperskopior med en förstoringsapparat. Var det positiv film (diafilm) man använde var man tvungen att ha en projektor för att visa bilderna på en duk. De positiva färgbilderna var då monterade i ramar för att kunna hanteras i projektorn. En diapositiv färgbild gick inte att ändra men var den rätt exponerad så var den som regel perfekt. Idag kan man påverka en bild väldigt mycket med ett fotoprogram i datorn. Detta gick inte på den analoga tiden med diafilm. Exponeringen måste bli rätt vid fototillfället. När det gällde negativ film kunde man påverka vid kopieringen. Det fanns olika sorters papper som t.ex. mjukt, normalt och hårt. Valde man hårt papper blev bilden mer kontrastrik. Bilden kunde också göras mörkare eller ljusare. Var det färgfilm så kunde resultatet påverkas av de inställningar som gjordes i förstoringsapparaten. Varmare eller kallare, mörkare eller ljusare. Det gick naturligtvis inte att se hur en bild blev förrän den hade framkallats. I digitalkameran ser man direkt hur bilden blev och kan justera om det behövs. Med film går inte detta. Om man råkat exponera fel så syns inte detta förrän man framkallat filmen och då är det som regel försent att göra om. Tillfället är borta. Många gånger blev det något fel på bilderna. Dom var kanske suddiga eller felexponerade men man lärde sig att vara noga vid fototillfället. Det finns fortfarande ett intresse för att fota med analog film. Filmer finns att köpa och det finns lab som framkallar filmerna. Begagnade analoga kameror finns att få för noll och ingenting så det är bara att sätta igång men man bör nog få hjälp av någon som är van att fota analogt.
