Den kanske mest ikoniska kameran av alla är förmodligen Leica. Den första Leican såg dagens ljus 1925. Konstruktören hette Oskar Barnack och man kan säga att han uppfann småbildskameran. Det han gjorde var att använda 35 mm biograffilm som han satte i en kassett. Filmsnutten räckte till 36 bilder i format 24 x 36 mm. Kameran kunde därmed göras väldigt liten. Namnet Leica kommer från de första bokstäverna i LEItz CAmera. Under de snart 100 år som Leica funnits har det naturligtvis kommit en mängd olika modeller men faktum är att dagens Leica inte är helt olik ur-Leican från 1925. Leican blev snabbt populär bland proffs och amatörer då kvaliteten var väldigt hög. Kameran var också liten och hade utbytbara objektiv. Objektiven stod i en klass för sig. Leican var inte billig men ville man ha det bästa var det den som gällde. Kameran på bilden är en Leica M2 från tidigt 60-tal. Den har tillhört Olle Englund som var en av Åmåls mest allsidiga amatörfotografer.
Ikoniska kameror del 2
Det är nog inte många som inte hört talas om Hasselblad utav oss som är lite äldre. Själva Hasselbladskameran kom till i början av 40-talet fast då hette den Ross. Ett tyskt flygplan hade nödlandat i Sverige och ombord fanns en flygkamera. Försvaret gav Victor Hasselblad i uppdrag att tillverka en liknande kamera.
I slutet på 40-talet lanserade så Victor Hasselblad en civil version av kameran. Denna kamera fick namnet Hasselblad. Vad var då så speciellt med kameran? Kameran var en enögd spegelreflex för 120 film och var väldigt kompakt. Den hade utbytbara objektiv av mycket hög kvalitet. Man kunde ha olika typer av sökare men viktigast var kanske de utbytbara filmmagasinen. Man kunde alltså ha magasin med svartvit, positiv eller negativ färgfilm och skifta under en fotografering hur som helst. Detta var en stor fördel för t.ex. proffsfotografen som kunde ställa upp kameran och sedan bara skifta magasin beroende på vad som behövdes. Det stora negativformatet 6 x 6 cm gav också väldigt skarpa bilder.
Det som de flesta förknippar Hasselblad med är dock rymden. På den första rymdfärden hade man med sig en helt vanlig kamera och resultatet blev inte så över sig bra. En fotointresserad astronaut köpte sedan en Hasselblad och tog med på nästa färd. Bilderna blev sensationella. Detta ledde till ett långt samarbete mellan Hasselblad och NASA och speciella anpassade rymdkameror togs fram. När man landade på månen fanns en stor Hasselbladsutrustning med. Dessa kameror lämnades kvar på månen och ligger kvar där än.
Idag gör naturligtvis Hasselblad digitalkameror. Priserna gör dock att det nog är få amatörer som köper en Hasselblad idag. Kamerautrustningen på bilden är från 60-talet och har ägts av Åmåls kanske mest kända amatörfotograf genom tiderna Olle Englund.
Fototidningar
När jag började fotografera på allvar 1970 så hämtade jag mycket kunskap från tidningen FOTO. Man läste en artikel och helt plötsligt föll saker och ting på plats. Idag finns inte tidningen FOTO kvar men det finns andra och så finns naturligtvis internet med allt man kan tänkas behöva veta. En lite lustig detalj med tidningen FOTO runt 1970 var att det var väldigt lättklädda flickor på omslagen. Uppenbarligen vände man sig till män men det borde ha funkat med icke herrtidningsliknande omslag också. Fanns det inga kvinnliga fotografer på den här tiden kanske? Jo det fanns det naturligtvis men jag tror det är betydligt mer jämnt fördelat idag. Nåväl det är ganska kul att bläddra igenom dessa vältummade exemplar. Notera den tidsenliga orangea tidskriftsamlaren.
Dramatisk himmel och moln
Ibland är himlen så där dramatisk med mörka moln samtidigt som solen skiner. Passa på att fota då. Brukar ge fina effekter. Fenomenet kan dock vara över fort. Idag varade det dryga timmen innan regnet kom. Att underexponera lite kan förstärka effekten.
Digitala effekter
Digitaltekniken erbjuder en mängd effekter som var i princip omöjliga på den analoga tiden. På den här bilden har jag lekt med en effekt som heter “solstrålar”. Det finns ingen sol bakom molnen egentligen. Man måste naturligtvis använda digitala effekter med varsamhet så man inte lurar någon men det är kul att experimentera och se vad man klarar av. Om man tittar på säg en långfilm idag är den som regel fylld med digitala effekter beroende på typ av film. Många av dagens filmer skulle inte gå att göra utan digitala effekter eller CGI som det brukar heta.
Ikoniska kameror del 1.
1970 köpte jag min första riktiga kamera en Pentax Spotmatic. Detta var den populäraste kameran vid den här tiden och den var riktigt bra. En kvalitetsprodukt och med en uppsjö av objektiv att välja bland. Både billiga och dyra. Hade jag haft gott om pengar hade jag dock valt en Nikon F. Detta var drömkameran. Den som proffsen använde. En imponerande pjäs speciellt med Photomic-sökaren. Den var som sagt dyr. En kombination med två originalobjektiv 35mm och 135mm från Pentax kostade 1 800 kr och Nikon 3 250 kr. Idag 2020 motsvarar detta c:a 15 000 kr respektive 26 000 kr.
Nikon F lanserades 1959 och blev snabbt standardkameran bland proffsen p.g.a. sin robusta konstruktion och det enorma tillbehörsprogrammet vilket inkluderade alla upptänkliga objektiv. Den hade utbytbara sökare och bajonettfattning. Sökaren som kameran på bilden har kallades Photomic. Med denna fick man ljusmätning genom objektivet. Photomic-sökaren gjorde också att kameran såg väldigt imponerande ut.
Nikon gjorde också en variant som riktade sig mer mot amatörer och som fick namnet Nikkormat. Denna hade ingen utbytbar sökare annars var det i princip samma kamera. Idag har jag både en Nikon F och en Nikkormat i min lilla kamerasamling. När det analoga ersattes med det digitala gick det helt plötsligt att komma över en Nikon F billigt. Jämfört med andra analoga kameror har den dock behållit sitt värde i högre grad. Det finns emellertid en analog kamera som står i en klass för sig och det är Leicas mätsökarkameror. Mer om dessa en annan gång.
10 år med digital systemkamera
Till julen 2009 köpte jag min första digitala systemkamera av Berth Carlsson på Isaksons Hovfoto i Åmål. Det var en Pentax K7 med två zoomobjektiv. Hade fotat lite med en digital kompaktkamera innan men egentligen visste jag ingenting om hur det funkade. Pentaxen var fylld med knappar och rattar och en meny med hur mycket val som helst. På Annandag Jul gick jag ut för att testa kameran. Använde grönt autoläge och bilden nedan är en av de första jag tog. Minns att det var en fantastisk känsla när jag förstod vilka möjligheter som fanns med digitaltekniken. Under dessa 10 år har utrustningen växt rejält och idag behärskar jag det mesta som går att göra med kameran. Jag har också lärt mig att behandla bilden med ett bildprogram i datorn så väldigt mycket har hänt på 10 år. Bildarkivet har också växt enormt vilket kanske är lite av digitalteknikens baksida. Det blir så många bilder och jag liksom de flesta är dålig på att slänga. Nu går vi in i ett nytt decennium och om 10 år vet vi vad det förde med sig. Hur kommer kamerorna att förändras tro?
Analog film
Före den digitala tekniken var det analog film som användes när man fotograferade. Ni som växt upp med digitalkameror vet kanske inte ens vad film är men jag ska försöka förklara. Det fanns olika format beroende på typ av kamera men här kommer jag skriva om 35 mm småbildsfilm. Denna användes till de flesta systemkameror och det fanns tre sorter. Negativ svartvit film, negativ färgfilm samt positiv färgfilm. En filmrulle räckte till 36 exponeringar och fanns i olika känslighet. I en digitalkamera kan man ändra känsligheten (ISO) precis hur som helst. På varenda exponering kan man ha olika känslighet men på film så var det en känslghet som gällde. Man fick bestämma sig för vilken typ av film man skulle använda och sedan ta 36 bilder med denna. På bilden syns en 35 mm negativ färgfilmrulle av märket Fujicolor. Man öppnade bakstycket på kameran och laddade filmen. När man exponerat klart vevades filmen tillbaka i kassetten och skickades in till ett lab för framkallning om man nu inte framkallade själv. Efter framkallning gjordes papperskopior med en förstoringsapparat. Var det positiv film (diafilm) man använde var man tvungen att ha en projektor för att visa bilderna på en duk. De positiva färgbilderna var då monterade i ramar för att kunna hanteras i projektorn. En diapositiv färgbild gick inte att ändra men var den rätt exponerad så var den som regel perfekt. Idag kan man påverka en bild väldigt mycket med ett fotoprogram i datorn. Detta gick inte på den analoga tiden med diafilm. Exponeringen måste bli rätt vid fototillfället. När det gällde negativ film kunde man påverka vid kopieringen. Det fanns olika sorters papper som t.ex. mjukt, normalt och hårt. Valde man hårt papper blev bilden mer kontrastrik. Bilden kunde också göras mörkare eller ljusare. Var det färgfilm så kunde resultatet påverkas av de inställningar som gjordes i förstoringsapparaten. Varmare eller kallare, mörkare eller ljusare. Det gick naturligtvis inte att se hur en bild blev förrän den hade framkallats. I digitalkameran ser man direkt hur bilden blev och kan justera om det behövs. Med film går inte detta. Om man råkat exponera fel så syns inte detta förrän man framkallat filmen och då är det som regel försent att göra om. Tillfället är borta. Många gånger blev det något fel på bilderna. Dom var kanske suddiga eller felexponerade men man lärde sig att vara noga vid fototillfället. Det finns fortfarande ett intresse för att fota med analog film. Filmer finns att köpa och det finns lab som framkallar filmerna. Begagnade analoga kameror finns att få för noll och ingenting så det är bara att sätta igång men man bör nog få hjälp av någon som är van att fota analogt.
Estetisk oskärpa - bokeh
Ibland vill man ha en del av motivet skarpt och resten oskarpt. Fenomenet kallas bokeh och kommer från japanskan där det betyder suddighet. Den här bilden är tagen på Åmålsberget i Edsleskog. Jag ville ha personerna skarpa och bakgrunden suddig. För att det ska fungera behöver man ett ljusstarkt normal eller teleobjektiv. I det här fallet har jag använt en 135:a med ljusstyrka 1,4. Jag fotade med full bländaröppning vilket ger mest effekt. Hade personerna varit ännu närmare kameran hade bakgrunden blivit ännu mer oskarp. Ju närmare motivet är kameran desto suddigare kan bakgrunden bli. Tekniken används ofta vid porträttfotografering då man vill ha en suddig bakgrund för att framhäva personen man fotar. På natten kan olika ljuskällor i bakgrunden ge fina bokeh-effekter.
Alltså ett ljusstarkt normal eller teleobjektiv. Fota på full öppning. Ju närmare motivet är kameran desto större effekt. Ut och testa. Lycka till.
Fotoprojekt
Ibland kan det vara kul att göra ett fotoprojekt och inte bara “fota”. Man kan t.ex. fotografera en plats en gång per månad för att se hur den förändras under året. Man kan dokumentera en verksamhet eller något annat. Ja det finns hur mycket som helst som kan bli ett projekt. Här ska jag nu berätta om ett projekt jag gjorde i somras. Fotoklubben gjorde en utflykt till bilkyrkogården i Båstnäs några mil söder om Töcksfors i Värmland. Jag fick då idén att placera dessa gamla bilvrak i ett sammanhang som om de vore nya. Alla idéer gick inte att genomföra eller blev inte tillräckligt bra. Jag hade med lite rekvisita som t.ex. poliskläderna som jag kom över där maskeradkostymer säljs. Några av bilderna visar jag nu här. Ni förstår säkert vilken bild som texterna syftar på. Klicka på bilden för att se nästa.
En polis som skriver en bot på en felparkerad Saab, en polis som stoppat en bilist för fortkörning eller annan förseelse, övningskörning, en bilförsäljare som försöker sälja en Volvo PV till en tveksam kund, pumpning av däck på en Saab samt bilist som får hjälp av assistanskåren.
Bildbehandling
En del anser att man inte skall behandla bilden utan låta den vara som den kommer ur kameran. Något jag inte håller med om. Jag vill att bilden ska bli så bra det går och då måste man behandla den. På den analoga tiden när man fotograferade med t.ex. diafilm så blev bilden som regel väldigt bra om man hade exponerat rätt. Diafilmen var ju gjord för att ge en bra bild när förutsättningarna var bra naturligtvis. Idag finns en mängd inställningar redan i kameran som påverkar resultatet. Har du tur blir bilden bra men som regel är det mycket som går att förbättra. I t.ex. bildbehandlingsprogrammet Lightroom så finns en mängd olika möjligheter att göra bilden precis som du vill ha den. I exemplet här började jag med att beskära bilden vilket gjorde att det blev mer fart över det hela. Sedan tog jag bort lite störande detaljer i bakgrunden. Den röda färgen på Saaben förstärktes. Med reglaget klarhet fick bilden mer stuns. Jag avslutade med lite vinjettering vilket framhäver motivet. Den obehandlade bilden funkar kanske som tidningsbild eller i ett familjealbum men den är långt ifrån en bra bild. I vissa sammanhang bör man dock vara försiktig med bildbehandlingen så man inte lurar någon. Låt det sunda förnuftet råda. Om du går till kategorin “Fordon” kan du se bilden i stort format.
Kort skärpedjup
Att få till kort skärpedjup är enkelt. Receptet är teleobjektiv och en stor bländaröppning. Har objektivet t.ex. 2,8 som största bländare så välj just 2,8. Med så stor bländaröppning så blir skärpedjupet väldigt kort. Endast där man lagt skärpan blir det skarpt. Föremål framför och bakom blir oskarpa. Hur oskarpa dom blir beror på objektivet och hur långt från skärpan dom befinner sig. Med ett vidvinkelobjektiv fungerar det inte. Det måste vara tele. Ju större ljusstyrka desto bättre. Fenomenet kallas också på fotospråk för “bokeh”.
Baretta Magazine
Baretta Magazine är en webbtidning som ges ut av Tony Berg, Maria Olsen och Terje Olsen i Åmål. I nr 4 som precis kommit ut finns en artikel om mig och mitt fotograferande. Tidningarna är snyggt gjorda och innehåller mycket läsvärt om foto, musik och mycket annat.
Reportaget går att läsa här: Baretta Magazine No 4
Foto: Tony Berg
Kanonskott
Hur fotar man kanonskott? För det första så hinner man aldrig trycka av när det smäller. Det ska till en helt osannolik tur om man lyckas fånga eldslågan med en bild. Kameran måste ställas på sekvensläge. Ju fler bilder i sekunden desto större chans att få en lyckad bild. När man tror att skottet snart kommer startar man kameran som bör stå på stativ om ljuset är dåligt. Förhoppningsvis finns då eldslågan med på en exponering men det finns ingen garanti. Eldslågan kan ju också hamna emellan två exponeringar vilket inte är optimalt. Som regel är lågan så ljusstark att den helt fräter ut en del av bilden. Man kan ju medvetet underexponera något vilket gör att eldslågan framträder bättre. Bäst resultat får man som regel när det inte är alltför ljust. Vid starkt solljus syns inte eldslågan så bra.
Bilden nedan visar ostindiefararen Götheborg när den besökte Åmål 2015. Vid avfärden sköt man salut från båten. När jag trodde att skotten var på gång startade jag kameran som hann ta ett tiotal bilder innan skotten kom. Röken skymmer en del av lågorna vilket gör att det inte blir utfrätt. Detta är min absolut bästa bild av kanonskott. Tyvärr är det inte så ofta man får chansen så det vill till att ha lite tur också.
Snöfall
Hur fotar man snöfall? Ja det är inte helt enkelt. Jag tycker det funkar bäst när det är mörkt och det finns belysning från lampor. Kameran måste då stå på stativ och sedan får man prova sig fram. Det finns ju olika typer av snöfall. Tunga flingor, yrsnö, tätt eller lätt snöfall m.m. Om exponeringstiden är väldigt kort blir flingorna till prickar. Är den väldigt lång blir flingorna till något som liknar dimma. Man får alltså prova sig fram till vilken exponeringstid som passar till just det aktuella snöfallet. I bilden nedan använde jag en exponeringstid på 1/2 sekund. Jag har sedan bearbetat bilden i datorn genom att bl.a. höja kontrasten så att flingorna framträder bättre samt göra den svartvit.
Komposition
Det finns mycket att tänka på när det gäller komposition av en bild. En “platt” bild blir lätt tråkig så därför bör man försöka få till ett djup i bilden. Vi kan ta den här bilden som exempel när det gäller djup. Det finns en förgrund, en mellangrund och en bakgrund i bilden. Personen i bilden blir en naturlig fokuspunkt för betraktaren. Som regel blir bilden bättre om man undviker att placera fokuspunkten i mitten av bilden. Träden ramar in bilden. Jag hade tur som kunde gå upp en bit på berget för att få landskapet lite mer från ovan. Hade jag stått i samma plan som personen på bilden hade kanske inte båda sjöarna synts. Ofta kan bilden bli mycket bättre om man kollar in lite olika vinklar innan man bestämmer sig.
Mjukt vatten
Hur får man vattnet i ett vattenfall att se så där härligt mjukt ut? Det är faktiskt ganska enkelt. Receptet är lång exponeringstid. Man ställer ISO-talet på lägsta vilket brukar vara 100. Blända ner så mycket det går och placera kameran på stativ. Använd kamerans självutlösare eller en trådutlösare. Om ljuset inte är alltför starkt bör det rinnande vattnet bli lite suddigt medan allt runt omkring är skarpt. Bilden nedan är gjord på detta sätt men här har jag också använt ett gråfilter för att få ännu längre exponeringstid. Gråfiltret gjorde att exponeringstiden blev hela 15 sekunder. Alltså ju längre exponeringstid desto mjukare vatten.
Isaksons Hovfoto del 4
Mörkrummet med sitt röda ljus. Det röda ljuset påverkade inte fotopapperet vilket gjorde att det gick att arbeta med bilderna. När film skulle framkallas var det dock mörker som gällde. Till vänster är förstoringsapparaten. I hörnet står ett torkskåp för film och till höger om detta framkallningstankar. Kemikalierna som användes gav en speciell lukt åt mörkrummet.
Isaksons Hovfoto del 3
Ateljen var stor och rymlig vilket innebar att Berth kunde använda även teleobjektiv. På det stora studiostativet sitter en Hasselblad El motorkamera. Kameran drog själv fram filmen vilket gjorde att Berth kunde koncentrera sig helt på fotograferandet. Kameran i mitten är en Polaroid passfotokamera. Tog fyra bilder som blev klara på några minuter. Tidigare fick filmen framkallas för att sedan kopieras vilket tog lång tid. Kunden fick också vänta några dagar på sina passbilder.
Isaksons Hovfoto del 2
Nedan finns några fler bilder från butiken. Apparaterna som står längs fönstret är film och diaprojektorer samt redigeringsapparater för smalfilm. Detta var naturligtvis långt före digitalåldern.
